Skäl till självkritik

Dag Wellander har på Näringslivets Medieinstituts uppdrag gjort en utvärdering av rapporteringen kring Sternrapporten i svensk respektive anglosaxisk press. I förhållande till den senare avtecknar sig en stor och påtaglig brist i den svenska mediebevakningen: det tas för givet att Stern m.fl.:s beräkningar är korrekta eller i alla fall de bästa som går att göra i dagsläget. Och jag måste erkänna att jag själv inte uppmärksammade detta.

Vad jag då (dvs. veckorna efter rapportens offentliggörande, som utvärderingen täcker) framhöll i olika sammanhang var att de kostnader som Stern beräknade att klimatförändringarna skulle medföra om vi inte begränsade dem trots allt inte var större än att världen av år 2050 ändå skulle vara rikare och bättre än dagens och att vi därför inte står inför civilisationens undergång eller liknande, som många nyhetsinslag och debattinlägg ville göra gällande. Det slog mig aldrig hur anmärkningsvärt det var att ingen kritik alls förekom av Sterns sätt att beräkna kostnaderna (för att å ena sidan hantera de negativa konsekvenserna av klimatförändringarna, å andra sidan begränsa klimatpåverkan).

Ändå kände jag t.ex. till det så kallade Copenhagen Consensus-initiativet, vars slutsatser inkluderade att åtgärder för att begränsa klimatpåverkan idag var ett mycket resursinneffektivt sätt att förbättra världen på. Naturligtvis tar jag inte de slutsatserna som odiskutabla sanningar heller, men det väsentliga är att detta inte är något av vetenskaplig nödvändighet givet utan avhängigt vissa modellantaganden och därmed föremål för dispyt. Att man måste göra antaganden om vad klimatförändringarna kommer att medföra för kostnader och hur dyrt det blir att minska koldioxidutsläppen är nog alla medvetna om, men utifrån en viss uppsättning sådana antaganden måste man ju också anta en modell för hur det påverkar den ekonomiska utvecklingen. Det är ju alldeles uppenbart! Stern är förstås inte den förste som försöker sig på en sådan beräkning. Att medierna inte bad andra ekonomer som forskar på samma område att uttala sig om Sterns resultat – t.ex. i vilken mån de beror på antagandena i modellen – är mycket märkligt.

Tydligen har Bjørn Lomborg – i Wall Street Journal – kritiserat studien för att den utgår från en för låg ränta. Enligt det sätt han menar att man bör räkna på är kostnaderna för klimatförändringarna utan särskilda åtgärder för att begränsa dessa 0% av BNP idag och 3% år 2100. Sternrapporten säger som bekant att de blir 5% eller möjligen ända upp till 20% redan år 2050. Jag vet inte vad som ligger närmast sanningen, men jag borde ju ha insett att svaret inte är givet bara för att ”en tidigare chef för Världsbanken” hävdar något.