"Den andliga odlingens intresse"

Svenska Akademins* ständige sekreterare Peter Englund är upprörd över att Mercedes Benz använder en dikt av Karin Boje i en reklamfilm. Enligt honom är det tveksamt om Boye, som var socialist, skulle vilja att man använde hennes dikter till att sälja bilar. Tja, inte vet jag. The Knife hade inga problem med att deras musik användes till att sälja skrivare (eller vad det nu var). Men det kan vara som det vill med den saken. Det intressanta är att Englund inte nöjer sig med att klandra bilföretaget utan hotar med att ta till rättsliga åtgärder. Hur ska det gå till, tänkte jag. Karin Boye dog ju för mer än 70 år sedan – 1941 – vilket innebär att upphovsrätten till hennes verk har gått ut. Och oavsett det, vad har just Svenska Akademin med detta att göra?? 

Men tydligen är det så att det finns något i upphovsrättslagen som kallas ”klassikerskydd”. Det är ett särskilt upphovsrättsskydd som fortsätter att gälla efter att det egentliga verksskyddet löpt ut. Det riktar sig mot offentliga återgivanden av verk som ”kränker den andliga odlingens intresse”. Rätt att väcka talan mot ett sådant kränkande framförande har endast Svenska Akademin, Musikaliska Akademin och Akademin för de fria konsterna, var och en inom sitt område. 

För det första: vilka andra lagar finns det som begränsar möjligheten att offentligt kränka "den andliga odlingen"? Inga. Kan det bero på att kraven på uttrycksfrihet på den offentliga arenan och förutsägbarhet i rättssystemet gör sådana lagar helt otänkbara i en liberal demokrati? Och i så fall, varför skulle det bli rimligt bara för att det gäller litteratur vars normala upphovsrättsskydd har gått ut? 

För det andra: hur kan rätten att väcka talan i de här målen vara ett privilegium som ges endast till en institution som – oavsett vad man anser om den – inte tillhör staten och är uppenbart odemokratisk? Visserligen har den inte tillerkänts rätten att döma (tack och lov), men om likhet inför lagen ska gälla, måste väl en person som inte tillhör de aderton men till skillnad från dem anser att den andliga odlingens intresse kränkts i något fall ha samma rätt att få sin sak prövad? 

Den enda rimliga förklaringen som jag kan se till att den här paragrafen finns i upphovsrättslagstiftningen är att den är en relik från en tid då det ansågs legitimt att med politiska medel förhindra sådant som hotade ”den andliga odlingen”. Och det stärker min övertygelse att upphovsrätten behöver reformeras i grunden. 

*Ja, jag vet ”Svenska Akademien”, men det är ju ingen som uttalar det så