Om dokusåpor – uppföljning

Det gränsöverskridande mellan fiktion och dokumentär som jag efterlyste i inlägget Om dokusåpor är tydligen redan ett växande fält på litteraturens område, detta enligt en artikel på DN Kultur av Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap. ”En efter en lämnar författarna den rena fiktionens värld för att gå in i gränslandskapet mellan fakta och fiktion”, skriver hon. Och hon kopplar också denna tendens till dokusåpornas enorma genomslag:

"Reality tycks aldrig ha haft en sådan lockelse som nu. Men inte den torftiga rent dokumentära realiteten utan den fiktiva, gjorda. Den som är, som i "Big Brother", "Riket" och "Paradise Hotel", på en gång långt borta och nära, verklig men garanterat gjord. Plågsam och svettig som livet men ändå inte livet."

Dock framgår det inte om hon har insett att det inte är just ”plågsam och svettig” som utgör reality-TV:ns förtjänster i jämförelse med fiktionen utan den realism som följer med den verkliga situationen. Eller är det det hon menar med ”plågsam och svettig”? Detta är i alla fall uppmuntrande: ” Man kan faktiskt säga att det är här som fiktionsprosans förnyelsearbete pågår.” Kan andra konstformer haka på, månntro?