I kammaren

I plenisalen hörs en sång från galleriet
Någon som tröttnat
På skådespeleriet
För röd och blå är överens av allt att döma
Tig och hoppas
Att väljarna ska glömma
En skammens rodnad när vi skyndar till votering
Låt den gå undan
Denna smutsiga hantering!

I röda tåget hyllas solidariteten
Ganska begränsad
Är den i verkligheten
Och ifrån höger sägs det ”Gränser ska vi slopa!”
Nu har de uppfört
Vårt torn i Fort Europa
Det är så lätt att vara stor i retoriken
Låt dem förklara
Den haltande logiken!

Och allt som Bert och Ian stred för då
Har de förverkligat
Hur blev det så?

I ett decennium har mörkermännen segrat
Ett slags triumf som
Dagens tillställning beseglat
I Sveriges riksdag av alla sju partier
Blott två bär ansvar
För dessa tragedier
Tolvtusen flyktingar finns gömda i vårt rike
Vill du försvara
En skam utan dess like?

För allt som Bert och Ian lovade
Har de nu uppfyllt
Ja, så var det
Med det

Jag skrev den här sången för snart ett år sedan, men jag brottades med orden i tredje versen, och först ikväll fick jag ihop det.