Mer utsläppshandel?

I senaste numret av Miljöaktuellt (nr 10 2005) kan man läsa om kommunernas ansträngningar för att uppfylla miljökvalitetsnormerna (MKN). I storstäderna har man svårt att klara det, särskilt vad gäller kvävedioxid och partiklar. När en viss MKN inte uppfylls i ett län ska regeringen upprätta ett åtgärdsprogram för att hamna på rätt sida om gränsen. Program har exempelvis tagits fram för kvävedioxider i Västra Götaland. Eftersom jag tagit del av detta kan jag säga att de här programmen är mycket otydliga ifråga om var ansvaret egentligen ligger och hur de ska genomföras. Eller som Gregor Holmgren, miljöchef i Helsingborg, uttrycker det: ”Som det ser ut nu är de mer önskelistor än handlingsprogram.”

Dessutom har kommunerna krav på sig att avbryta alla planarbeten som leder till att en viss MKN överskrids. Om man ligger nära gränsen eller redan överskridit den, måste då kommunen i princip stoppa all byggnation som kan leda till den mest marginella ökning av utsläppen (genom t.ex. trafikökningar). Det leder till att storstädernas utveckling begränsas trots att det finns ett mycket stort tryck på expansion och trots att det finns kostnadseffektiva sätt att begränsa utsläppen. Det nuvarande regelverket är alltså mycket långt från optimalt. Samtidigt vore det olyckligt om man inte vidtog några åtgärder alls, för luftkvalitet är viktigt, som jag talat om i ett tidigare inlägg.

Men det finns kanske en lösning! I samma artikel talar nämligen Staffan Westerlund, professor i miljörätt vid Uppsala universitet, om lokal utsläppshandel som ett sätt att reglera halterna: ”När en verksamhet minskar utsläppen utöver vad miljöbalkens hänsynsregler kräver, bör överskottet kunna säljas på en lokal utsläppsbörs.” På så sätt skulle ett företag kunna rena sina utsläpp och sedan sälja minskningen till någon som vill bygga bostäder som förväntas ge en viss trafikökning. Enligt honom används sådana system redan framgångsrikt i ett ”betydande antal” länder, däribland USA.

Hm, utsläppshandel finns ju, men finns det verkligen sådan som fungerar på lokal nivå och syftar till god luftkvalitet? När det gäller att begränsa försurning kan jag tänka mig att det går att utforma ett någorlunda effektivt system, men när målet är att hålla halterna under vissa nivåer överallt måste det bli hemskt komplicerat. Bara att bestämma vad ”miljöbalkens hänsynsregler kräver” i befintlig verksamhet blir ett mastodontjobb, för de är alls inte entydiga. Hur ska man sedan bestämma hur mycket utsläppsrätt en viss minskning på ett ställe ska ge? Ett punktutsläpp ger ju små haltökningar över ett stort område. En minskning av ett utsläpp borde väl då ge olika stora (små) utsläppsrätter på olika ställen? Och hur gör man med långväga föroreningstransporter?

Och föreställ er kostnaderna för att hålla reda på alla dessa utsläpp som sker och inte sker och vart de tar vägen och när, och sedan att upprätthålla denna utsläppsbörs…Ja, jag är skeptisk även om jag i grunden är positiv till mer flexibla lösningar än dem vi är hänvisade till idag. Känner förresten någon till något exempel på utsläppshandel i samband med MKN eller motsvarande (dvs. att hålla halter under vissa nivåer)?