Klassförakt

”DRICKANDET EN KLASSFRÅGA” Har ni sett den rubriken någon gång? Nej, jag tänkte väl det. Det visar sig nämligen att höginkomsttagare dricker mer alkohol än låginkomsttagare (Forskning och Framsteg 1/06). Förhållandet står alltså i motsats till det som råder för rökning som konsumtion av fet mat – båda vedertagna ”klassfrågor”. Och det skulle onekligen kännas konstigt om någon kallade alkoholkonsumtionen en klassfråga, även om det ytligt sett vore helt följdriktigt. Vad kan det bero på? Jag tror svaret på frågan är att beskrivningen av alkoholproblematiken som en klassfråga inte väcker något särskilt medlidande, alltså inget medlidande utöver det som folk redan har med alla människor med alkoholproblem. De flesta av oss kan mycket väl tycka att det är synd om rika med alkoholproblem, men det finns väl ändå inget som tvingar höginkomsttagare att dricka mer än låginkomsttagare, tänker vi. Om de gör det, är det väl deras val, och den extra risk som deras högre konsumtion är associerad med är ju då egentligen självpåtagen.

Det här är vad jag kan se ett i grunden oantastligt resonemang. Den fråga som föds ur det är då varför vi ändå är så pigga på att rubricera rökning och fet mat som klassfrågor. Varför kan vi inte på samma sätt helt enkelt konstatera att fattiga i större utsträckning än rika väljer att röka och äta fet mat och inte se något särskilt orättvist eller beklagansvärt i klassberoendet? Jag kan inte se någon annan förklaring än att vi är mer benägna att se låginkomsttagare som oförmögna att fatta rationella beslut, som offer för sitt eget oförstånd. Vill arbetarklassen (som den ofta kallas) bli sedd så? Det har jag svårt att tro. En omsorg som utgår från att människor inte kan sköta sina egna liv om de tillhör en viss klass och gör detta utan belägg brukar inte välkomnas av dem som är föremål för den. Måste vi se det så? Absolut inte. Vad hindrar oss då från att sluta med dessa nedlåtande översittarfasoner och respektera människors val på samma sätt oberoende av samhällsklass? Ingenting – såvida man inte är ute efter billiga solidaritetspoäng. (Man skulle möjligen kunna hävda att även jag är ute i ett sådant ärende med detta inlägg. Det bästa försvaret mot en sådan anklagelse är väl att citera Churchill: ”Man måste göra det rätta, även om det ligger i partiets intresse.”:-))