Nytt och romantiskt

Första numret av det nya magasinet Neo damp ner i brevinkastet igår (av någon anledning; två exemplar dessutom!?) Förstasidan pryds av an världskarta. Jag såg inte genast vad för slags världskarta det var, bara att den var mörkblå med en massa vita prickar. Det är en karta som visar jorden på natten, där prickarna är ljuset från städerna. Ledaren inleds så med orden ”På omslaget syns hur människan lyser upp vår värld” – och alla vi som bejakar upplysningens och framåtskridandets romantik ryser av välbehag. Sofia Nerbrands ledare ger på sedvanligt vis några aptitretare för numrets artiklar men bildar samtidigt ett slags programförklaring för tidningen: för teknik, för frihet, för upplysning, för globalisering, för optimism, för njutning.

Detta är kanske det jag väntat på, ett magasin för den intellektuella högern. Hoppas bara att Nerbrand & Co. fortsättningsvis förmår hitta och skriva originella och genomtänkta artiklar i den anda som ledaren förmedlar. I Sverige tycks det mig (men jag har gärna fel här) råda brist på förstklassiga skribenter som skulle kunna författa sådana artiklar; undantaget är väl politiska skribenter. Det finns därför en risk att magasinet bara blir en lätt maskerad politisk tidskrift eller att man låter personer med politiskt skarpsinne skriva texter på områden de egentligen inte behärskar. Nåväl, inledningsnumret ser i alla fall bra ut, och det lutar åt prenumeration.