Ny föresats

Jag ska skriva minst fyra blogginlägg i veckan. Detta krav ska jag ställa på mig själv. Hur länge tror ni jag klarar det? Jag gissar 3-4 veckor, men jag överraskar gärna mig själv.

För man överraskar verkligen ofta sig själv med hur mycket mer man kan uträtta om det finns en plikt som fordrar det – även om plikten ifråga snarare är upplevd eller konstruerad än veklig. Det upplevda tvånget är en befrielse, ja just det, en befrielse. Det är en befrielse från svårigheten att välja tillfället för den nödvändiga försakelsen. I alla fall är det så för mig. Problemet är nämligen inte alltid att försakelsen känns för stor eller att man inte är övertygad om dess nödvändighet utan att man i varje i varje tillfälle då den skulle kunna göras saknar en impuls för att välja just det tillfället. Varför just nu? Varför inte senare? Kan det inte komma ett bättre tillfälle, ett som är mer vikt för ansträngningen?

Tänk vad enkelt det är på jobbet! Har man ett åtagande, hur svårt och jobbigt det än förefaller, är det bara att ge sig i kast med det. Det finns inget utrymme för tvekan. Det är bara att göra det. Man behöver inte fundera på om man är lite trött, om det är något bra på TV, om man kommer att vara mer inspirerad i morgon, etc. Tvånget (som i det fallet är ett verkligt om än frivilligt påtaget sådant) befriar oss från distraherande alternativ och frigör därmed skaparkraften.

Lite tillspetsat kan man säga: Vi behöver frihet för att skapa, men vi behöver också tvång. Nja, inte så lite tillspetsat kanske, för det tvång det handlar om här är ju inte det som den gängse betydelsen (våld eller hot om våld) avser utan mer ett förhållningssätt, som rent själsligt påminner mycket om det som framkallas av ett verkligt tvång. Eller gör det det? Nå, det väsentliga är att det sammanfaller med upplevelsen av det verkliga tvånget i det avseendet att den påbjudna handlingen ifråga för ens inre framstår som en självklarhet – så given att alternativa handlingar inte ens behöver övervägas.

Det är detta jag försöker åstadkomma med mina föresatser, löften till mig själv och (som i det här fallet) publika utfästelser. Här finns det dessutom ett visst tävlingsmoment att dra nytta av. Nåväl, föresatsen gäller från och med nästnästa vecka. Fram till dess är det ju valrörelse; ”ända in i kaklet” och allt det där ni vet.