Det vunna och det förtjänade

Ännu en fundering på temat lotter i livet: Varför är det så trevligt när någon vinner 20 miljoner på lotto men så otrevligt när en VD får 20 miljoner i lön? Vi gläds med lottovinnaren, tänker på allt roligt han kan göra för pengarna, allt han kommer kunna ge till sin familj etc., medan missunnsamhet är den enda känsla som direktörens belägenhet frammanar. Varför är det så? Oavsett vad man anser om VD:ns insats har han ju i alla fall jobbat ett helt år för sina pengar, medan lottovinnaren bara lämnat in en kupong i en affär. I det ljuset förefaller det orimligt att bli upprörd över VD:ns ersättning med hänvisning till att han inte kan ha förtjänat så mycket pengar genom sitt arbete.

Inte heller kan det handla om att pengarna tagits från någon annan. Precis som i fallet med lottomiljonären är det ju pengar som människor frivilligt lämnat ifrån sig, även om de inte direkt önskade att pengarna skulle gå just dit de gick. Skillnaden är väl den att i fallet med VD:n har de som lämnat ifrån sig pengarna i alla fall fått en vara eller tjänst för dem, medan de som inte vann i lotteriet är helt blåsta.

De som drabbas av en för hög VD-lön är ju aktieägarna. Det är klart att man kan tycka synd om dem för att de får mindre utdelning på sina aktier, men vi får väl förvänta oss av dem att de tar vara på sig själva så mycket att de inte tillsätter en styrelse som delar ut företagets pengar hur som helst. Och gör de ändå det, är det å ena sidan ett val vi får respektera, å andra sidan ett skäl till att vi kanske inte behöver tycka så hemskt synd om dem. Hur som helst är jag tämligen säker på att det inte är omsorg om aktieägarna som ligger bakom förtrytelsen i de flesta fall.

Naturligtvis ska vi kunna diskutera VD-löner i den offentliga debatten, precis som vi diskuterar lärarlöner, vårdbidrädeslöner och läkarlöner. Jag brukar själv inte tycka att sådana diskussioner ger så mycket (av samma skäl som jag inte ser någon anledning att diskutera vad bananer och toapapper borde kosta), men för all del, det finns inget skäl att undanta just VD-yrket där. Så diskutera gärna – men varför denna indignation?