För en europeisk rättsstat

Junilistan blixtrar till ibland. Nu uppmanar partiet regeringen att i samband med förhandlingarna om ett nytt EU-fördrag kräva att Sverige får samma undantag från valutaunionen som Storbritannien och Danmark har. Det är vad jag kan se en rimlig ståndpunkt. Den nuvarande rättsvidriga ordningen kan ju knappast främja samarbetets trovärdighet och långsiktiga utveckling.

Jag tillhörde dem som tyckte att vi redan hade sagt ja till hela EMU, när det bestämdes att vi skulle folkomrösta om det. Sverige har ratificerat Maastrichtfördraget utan något undantag på den här punkten och kan därför inte unilateralt frånsäga sig skyldigheten att delta i valutasamarbetet. Om vi kunde få in ett undantag rörande detta i det nya fördraget, kanske till priset av något annat, skulle ordningen vara återställd och lagstyre åter råda. Man kan kanske säga att Sverige genom folkomröstningen och det därpå följande riksdagsbeslutet ”etablerat fakta på marken”, men det är inte mycket att göra åt det nu, och dessutom får vi som sagt kanske göra någon eftergift för att få igenom undantaget.

Frågan är förstås vad man gör om övriga medlemsstater säger blankt nej. I princip skulle man ju då få arrangera en ny folkomröstning där alternativen blir att acceptera det nya fördraget – inklusive (hela) EMU – eller att utträda ur EU. Det känns ju lite magstarkt, men det problemet kan vi väl ta ställning till om det blir aktuellt.