Frivillighet och samhällets kollaps

När man förfäktar idén att staten skulle kunna finansieras på frivillig väg (eller på ett liknande sätt att det vi kallar välfärd skulle kunna finansieras på frivillig väg utanför staten), kan man vara mer eller mindre framgångsrik i sin argumentation. Men hur väl man än argumenterar för detta möter man ändå allt som oftast invändningen att det inte räcker att det är mycket sannolikt att folk skulle bidra i tillräcklig utsträckning. Det måste finnas en mekanism, anser man, som garanterar detta, och eftersom det inte finns någon sådan i ett samhälle byggt på frivillighet, infinner sig kravet på tvångsmässig finansiering som följd.

Men den typen av garantier kräver vi normalt inte att samhället ska vara konstruerat för att ge. Vad skulle till exempel hända om alla människor helt plötsligt sa upp sig från sina jobb? Det har de ju all rätt att göra. Samhället skulle braka sönder allt eftersom uppsägningstiderna började gå ut. Det är osannolikt, men det skulle kunna hända. Och vi behöver ju inte ta till ett så extremt exempel. Det skulle räcka om låt säga tre fjärdedelar sa upp sig, kanske för att flytta till något land i EU med lägre skatter. Det skulle bli ett fullkomligt kaos.

Ändå finns det ingen lag som förbjuder eller utesluter den möjligheten. Det finns inget skäl att ha en sådan, eftersom det är så osannolikt att skulle hända. I Östeuropa under kommunisttiden var det ju inte det, så det är uppenbarligen inte kontextoberoende. Men i det samhälle vi lever i och i vad vi har skäl att tro att det kan utvecklas till i vår livstid, är det tämligen säkert. Om förutsättningarna ändrades på något väsentligt sätt, skulle vi få ta den här risken i beaktande på allvar. Då skulle vi få ställa de moraliska konsekvenserna av arbetstvång mot en påtaglig risk för en samhällelig kollaps.

På samma sätt, om betalningsviljan till en stat visade sig så låg att inte ens en minimal stat kunde finansieras på frivillig väg, skulle vi få ompröva frivilligheten i ljuset av de förutsättningarna. Om vi emellertid kan övertyga oss själva om att det scenariot kan göras mycket osannolikt, är det alls inte nödvändigt att villkora ställningstagandet för ett samhälle byggt på frivillighet med en garanti för att det fungerar helt oberoende av hur människor agerar.