Nytt och begagnat

I dagens Göteborgs-Posten finns en artikel med titeln ”Göteborg bygger för dem med pengar”. Med indignation berättas om att de nybyggda lägenheterna är betydligt dyrare än de befintliga och att de har byggts för höginkomsttagare. Detta, menar man, står i strid med kommunens uttalade ambition att ”alla människor ska ha en bra bostad till rimlig kostnad och i en trygg och hälsosam bostadsmiljö.”

Men man låter en utvecklingsledare på Fastighetskontoret uttala sig: ”Generellt sett har kommunen som aktör ett väldigt begränsat inflytande på prisbilden i nyproduktion. Det styrs i väldigt hög grad av en fri marknad.”

Ja, och vad hade GP väntat sig egentligen? Har de tänkt på vad nytillverkade bilar brukar kosta jämfört med  begagnade? Och vilka det därför huvudsakligen är som köper nya bilar? Och framför allt: har de funderat på hur det skulle påverka låg- och medelinkomsttagares möjligheter att få tag på en ”bra bil till rimlig kostnad”, om kommunen eller staten på något sätt förbjöd bilhandlare att sälja nya bilar till marknadsmässiga priser? Då kan jag lova att ”bilkö” skulle få en helt annan betydelse än det har idag.

Vi ska vara glada att det trots allt råder någorlunda fri prissättning på lägenheter i nyproduktion; annars skulle det byggas ännu mindre än det gör idag. De lägenheter som byggs går säkert främst till personer som har det gott ställt, men när de flyttar in blir ett billigare objekt ledigt.