Rökförbudet - andra iterationen

Rökförbudet på krogen har blivit en succé. De farhågor som motståndarna (jag inräknad) uttryckte har inte besannats. Krogbesöken har inte minskat, snarare ökat, och en stor majoritet av folket, ja till och med åtta av tio rökare, är nöjda med förändringen enligt Folkhälsoinstitutet. Det verkar heller inte vara några problem med efterlevandet.

Förbudet verkar alltså ha fyllt alla sina syften. Bra, då kan vi väl avskaffa det nu!? Bland de liberala förbudsförespråkare jag diskuterade saken med innan förbudet infördes var en bärande tanke bakom ställningstagandet ofta att marknaden inte riktigt fungerade här. De flesta krogbesökare vill egentligen slippa rök, men ingen krog har råd att gå före och därmed tappa alla rökande gäster och deras sällskap. Eller något liknande. Argumentationen bygger i varje fall på att den här marknaden har fastnat i något slags lokalt optimum ur vilket den inte kan ta sig utan en knuff i rätt riktning.

Nu har förbudet svarat för just den knuffen, och reaktionerna från allmänheten indikerar ju att de som resonerade så hade rätt så till vida att mycket få vill tillbaka till det gamla tillståndet. Därför bör vi, om vi avskaffar förbudet nu, inte räkna med att få tillbaka den gamla situationen. Vilken krog skulle nu vilja öppna för rökning när alla andra har rökfritt, och det är vad folk vill ha? Ja, inte den krog som har många gäster i alla fall. Däremot skulle man kunna tänka sig att det i större städer skulle kunna uppstå en liten nischmarknad för folk som sätter ett mycket stort värde på kombinationen av mat/dryck och rökning (och inte har några ickerökande kompisar). Eller också gör det inte det, men då har vi ju inte förlorat något.

Det är klart att det inte går att med hundraprocentig säkerhet fastslå att vi inte återfår den tidigare situationen, men med tanke på hur positivt mottagandet av förändringen varit och att säkerligen människors attityder hunnit ändras som en följd av den, borde väl bevisbördan ligga hos dem som hävdar att förbudet fortfarande behövs?

Det här gäller förstås inte dem som motiverar sitt ställningstagande för förbud på något annat sätt. Vad gäller arbetsmiljöfrågan skulle man kunna införa en reglering som innebär att ingen som idag har en anställning i krogbranschen ska behöva acceptera rök i lokalen för att behålla sitt jobb. Likaså skulle man kunna ge arbetssökande rätt att neka till jobb där de utsätts för tobaksrök utan att förlora A-kassa. Det blir en del juridiskt krångel, men ett förbud mot något som är frivilligt för alla inblandade parter är alltid ett mycket dåligt alternativ som inte ska tillgripas annat än som en sista utväg. Eller hur?