onsdag, april 22, 2015

Kul och kul - tja...

Vid ett flertal tillfällen när min föräldraledighet kommit på tal har jag fått frågan ”Är det kul?” Och jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Leka med sonen: kul. Byta blöjor: inte kul. Se barnet lära sig nya saker: kul. Dammsuga lägenheten: inte kul. Men eftersom ett svar av det slaget blir lite för komplicerat brukar jag säga ”ja, för det mesta” eller nåt liknande, eventuellt med tillägget att det är en förmån att kunna tillbringa så mycket tid med sitt barn, och den måste man utnyttja.

Men frågan irriterar mig lite. Och det är inte enbart, eller ens främst, för att jag inte vet hur jag ska svara. Nej, det som stör mig är att frågan i mitt tycke antyder att jag skulle vara föräldraledig för att det är roligt. Och så är det inte. Någon måste ta hand om vår son tills han är gammal nog att klara sig bra på förskolan (och vi fått förskoleplats får man väl tillägga). Då är det naturligt att min fru och jag tar ungefär lika stor del av det arbetet; allt annat skulle kännas väldigt konstigt. Huruvida det är kul eller inte är helt irrelevant.

Men måste man verkligen hänga upp sig på en sådan oskyldig fråga? Kanske inte, men jag är tämligen säker på att min fru aldrig eller ytterst sällan fått samma fråga under sin föräldraledighet. Och det är här min sko klämmer: i det att jag misstänker att frågan ställs för att frågaren faktiskt inte tycker att det är så självklart att man delar lika på föräldraledigheten och att det för min del skulle röra sig om ett val som jag gör för att jag hoppas att det ska bli roligt. Och så är det som sagt inte.

Nå, hur borde man fråga istället, om man nu antingen av artighet eller av faktiskt intresse vill höra sig för om hur det går? Tja, ”hur går det” eller ”hur är det” funkar alldeles utmärkt tycker jag. Det är inte så att jag blir jätteupprörd om frågan ovan ändå ställs, men en tankeställare kring detta medverkar jag gärna till.