En oroande tendens

Det tycks mig som om folket i vissa unga demokratier inte riktigt förlikat sig med ett av den representativa demokratins mest utmärkande (defining är det engelsa ordet jag söker en svensk motsvarighet till här) drag. De länder jag tänker på är Ungern, Thailand och – nu senast – Polen. Det utmärkande draget är detta: den regering man valt kan föra en sämre politik än vad man trodde att den skulle föra när man valde den, och det kan den hålla på med i en hel mandatperiod. Demokratin har ingen ångervecka. Det man har är konstitutionella begränsningar av regeringens och parlamentets makt. I några länder handlar det om rättigheter som inte får kränkas genom den offentliga makten, i andra länder (som Sverige) mest om inskränkningar i lagstiftningsmakten som ska förhindra att demokratin sätts ur spel. I några (få?) länder finns det också möjlighet att provocera fram nyval genom medborgarinitiativ (det var ett sådant som föranledde Arnold Schwarzeneggers maktövertagande i Kalifornien).

I övrigt måste man faktiskt acceptera att den regering man valt har rätt att inneha regeringsmakten under hela den föreskrivna tiden. Gör man inte det, kommer man heller inte att åtnjuta den representativa demokratins fördelar: långsiktighet, helhetssyn, ansvarsutkrävande, förutsägbarhet. Vilken politiker vågar genomföra en impopulär men nödvändig reform, om han vet att det kan leda till nyval nästa månad? En regering kan bereda sig för en storm av protester från opposition, medier och demonstranter. Allt detta kan leda till förlust i nästa val, men om politikerna verkligen tror på sina reformer kan de ändå uthärda den stormen i förvissningen att politiken kommer att ge resultat under mandatperioden. Att behöva köra valrörelsen i repris är däremot ett lite väl surt äpple att bita i.

Om dessutom kriteriet för att utlysa nyval är att ”en stor mängd människor demonstrerar länge på ett centralt torg i huvudstaden och börjar se ganska hotfull ut”, har rättsstatens principer fallit offer för det folkliga missnöjets otålighet. Någon gång kan det vara befogat – till exempel om den sittande regeringen behållit makten genom omfattande valfusk eller om det kommer fram att den bedriver folkmord – men instrumentet ska användas med stor återhållsamhet, för priset är högt.