Upphovsrätten igen

Jag försvarade ju upphovsrätten här för en tid sedan. Jag har dock kommit på att åtminstone en aspekt av den nuvarande upphovsrättslagstiftningen är mycket märklig, nämligen den att ett verk är skyddat i 70 år efter upphovsmannens död. Dels tycker jag 70 år framstår som en orimligt lång tid utifrån de argument som oftast används för att försvara upphovsrätten. Jag kan inte föreställa mig att någon som väger för- och nackdelar av att satsa på ett visst kreativt projekt tar hänsyn till de intäkter projektet kan tänkas inbringa mer än ett halvsekel bort.

Nu frågar sig kanske någon varför det är relevant hur upphovsrätten oftast motiveras, när det inte var så jag motiverade den själv, i alla fall inte fundamentals sett (min motivering utgick från avtalsrätten). Svaret är att det alldeles oavsett upphovsrätten alltid är möjligt att ingå de explicita avtal det handlar om (inte kopiera, etc.), och de avtalen skulle förstås gälla hur länge som helst. Upphovsrätten är ett komplement till möjligheten att teckna sådana avtal, och den finns där för att bespara upphovsmannen de enorma transaktionskostnader som ett skydd genom enbart interpersonella avtal förmodligen skulle medföra. I den mån upphovsrätten inte följer ur avtalsrätten måste den därför prövas utifrån de möjligheter och begränsningar den ger. Och då tror jag inte att ett skydd som sträcker sig längre än 50 år ger några ytterligare möjligheter att tala om.

Men det var inte den aspekten jag ville ta upp här. Nej, det riktigt konstiga är att tiden 70 år räknas från upphovsmannens död. Vad har den med saken att göra? Jag skulle kunna förstå – om än inte sympatisera med – ståndpunkten att skyddet borde sluta gälla vid skaparens död. Det skulle kunna finnas en viss stringens i det tänkesättet, men jag tycker det faller på att det nästan alltid finns människor omkring upphovsmannen som på olika sätt är beroende av de intäkter verket ger, och det skulle skapa en osäkerhet med negativa konsekvenser för verkets tillblivelse om de var tvungna att kalkylera med skaparens förtida frånfälle. Men utan att vara säker på att jag skulle vinna just den debatten törs jag hävda att det inte finns ett enda rimligt argument för upphovsrätten som kopplar dess bortre parantes till upphovsmakarens död. Tiden borde väl ändå räknas från verkets tillblivelse. Eller dess publicering närmare bestämt. Det är det enda förnuftiga, eller hur?