Varför leva i nuet?

Det är populärt att säga att man ska leva i nuet. Det ses som en dygd och ibland nästan som en förutsättning för lycka. Jag är beredd att hålla med såtillvida att människor som ständigt oroar sig för framtida olyckor och ältar förflutna oförrätter och missräkningar får svårt att trivas med sina liv. Det stämmer också att nuet är unikt i förhållande till det förflutna och framtiden i det att våra upplevelser av det i allmänhet är starkare än de från minnen och fantasier. Samtidigt tycker jag att något bör sägas till de senares försvar. Såväl minnena av det förgångna som fantasierna om framtiden har två klara fördelar i förhållande till nuet.

För det första behöver de aldrig bli tråkiga på det sätt som nuet alltför ofta tenderar att vara – hur mycket vi än anstränger oss (och att ständigt jaga upplevelser med ambitionen att de ska uppfylla hela den vakna tiden verkar ju inte heller vara ett recept på lycka). Minnen och fantasier väljer vi ut efter hur spännande och angenäma de är, och vi ägnar oss åt dem utan begränsningar. För det andra är upplevelsen i nuet alltid utspädd av det ständiga inflödet av sinnesintryck, varav endast några är sådana vi sökt, medan andra är distraherande. Just när det var som allra trevligast med dina vänner var du i själva verket rätt kissnödig. I det mest hänryckande partiet av pianokonserten började du känna viss träsmak. Under den spännande upplösningen av OS-finalen var det en irriterande reflex på TV-rutan. Etcetera. Poängen är att alla dessa oönskade sinnesintryck filtreras bort i processen att skapa minne av det pågående. När vi ser tillbaka på händelsen, kan vi till stor del återkalla de positiva känslor som den gav upphov till utan att behöva processa överflödsinformationen som försvagade den. Och vi kan göra det gång på gång.

Naturligtvis förutsätter det att vi fyller på minnet med nya upplevelser med jämna mellanrum, för så småningom blir ju minnet uttjatat. Även fantasierna hämtar sitt material ur de faktiska upplevelserna och är på samma sätt beroende av nyheter. Nja, inte riktigt på samma sätt förresten, för minnen kan ju kombineras om till nya fantasier, men det är i alla fall min erfarenhet att råmaterialet efter en viss tid förlorar en del av sin förmåga att frammana sinnestillstånd oavsett vad det kombineras med. Nåväl, med den här synen handlar sökandet efter upplevelser hur som helst inte enbart eller ens främst om att förgylla just de stunder då de uppstår utan lika mycket om att göra insättningar på minnesbanken som vi kan leva och njuta av under resten av vår vakna tid.

Det är trots allt tiden utan stora upplevelser vi har mest av. Det gör inte livet fattigt, om vi inte förväntar oss att alla njutningar ska härröra från det i stunden pågående. Varför ska man leva i nuet, om det förflutna och framtiden är roligare?