fredag, december 16, 2016

Julevangeliet

Varför vi firar jul vet alla: Det är Julevangeliet (Luk 2:1-20) med dess berättelse om Jesu födelse i Betlehem. De flesta känner också till att det inte finns någon evangelisk grund till datumet 25 december och att det förmodligen rör sig om att den tidiga kyrkan anpassade datumet till firandet till solgudens ära i det antika Rom. Vad som kanske inte är lika känt är varför den här episoden alls ingår i Nya testamentet. Vad fyllde skildrandet av Jesu födelse egentligen för funktion i den kristna läran?

Svaret är att den behövdes för att lösa ett problem som de tidiga kristna brottades med. Enligt den frälsningslära som var populär i det judiska samhället vid den här tiden skulle Messias vara av Davids ätt och vara född i Davids stad Betlehem (vilket jag hoppas återkomma till i en senare post). Jesus var ju från Nasaret, och i Markusevageliet, som anses vara det äldsta av evangelierna, finns det inget som antyder att han inte skulle var född där. ”Jesus från Nasaret” verkar ju vara namnet han gick under när han gick runt och predikade. (I själva Nasaret ska han, lite anmärkningsvärt, enligt Markus (Mark 6:3) ha kallats "Jesus, Marias son", vilket för övrigt är vad han kallas i Koranen också.) 

I Markusevangeliet (Mark 12:35-37) (med upprepning i Matteus och Lukas) finns en passage där Jesus av allt att döma bemöter den här invändningen. Markus låter Jesus svara med en stoppboll: ”David har ju själv sagt, genom den heliga anden: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina fötter. David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?” (OBS: när jag skriver ”Markus”, ”Matteus” etc. betyder det inte att jag menar att det fanns en historiskt identifierbar person som hette Markus som skrivit evangeliet som bär hans namn. Vi har inga uppgifter om evangeliernas författare. Det är bara praktiskt att skriva så, för det finns inget annat namn att använda).  I Johannesevangeliet finns en liknande episod (Joh 7:40-42), men där är det de misstrogna åhörarna som påtalar problemet. 

Förmodligen var varken Matteus eller Lukas nöjda med det, särskilt inte Matteus som ständigt vinnlägger sig om att framställa Jesu liv som en uppfyllelse av de gammaltestamentliga profetiorna. Således presenterar de för det första var sin (alltså lite olika) komplett genealogi som visar hur Jesus härstammar i rakt nedstigande led från David (på faderssidan, vilket inte alls går ihop med idén om jungfrufödelsen, men det är en annan historia). Dessutom förlägger de – på lite olika sätt – Jesu födelse till Betlehem.

I Matteus´ berättelse framstår det som om Josef och Maria helt enkelt var från Betlehem, och det finns inga antydningar om en resa från Nasaret. Istället är det Herodes´ påstådda masslakt av gossebarn som driver dem på flykt till Egypten (för att anknyta till israeliternas exodus). När Herodes har dött och det är dags att återvända (till Judeen!), blir Josef tillsagd i en dröm att "dra sig undan till Galileen, och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret" (Matt 2:22-23). Det låter knappast som om det var Nasaret han bodde i före flykten. 

Det är ju inte så det framställs i Lukasevangeliet, och nu ska jag spekulera lite i orsakerna till det. Jag tror att Lukas kände till beskrivningen i Matteusevangeliet men helt enkelt tyckte att historien med barnamorden var lite väl osannolik. En så bestialisk gärning i en sådan skala borde väl ha gett något slags avtryck i historien eller traditionen, och det är hur som helst svårt att se att någon skulle genomföra en så drastisk åtgärd (med risk för uppror inte minst) för att några utländska stjärntydare sett tecken på en framtida kungs födelse. Om han inte var komplett galen vill säga, men det finns det vad jag vet inte något stöd för. Kanske var det också allmänt känt att Josef och Maria faktiskt bodde och träffades i Nasaret.

Men Lukas har en bättre idé: Han knyter Jesu födelse tidsmässigt till kejsar Augustus´ skattskrivning och hävdar att Josef begav sig till Betlehem för att skattskrivas, eftersom det var där han var född. Att detta skulle vara en omarbetning av Matteus´historia är som sagt spekulation från min sida. Det är inte säkert att Lukas hade tillgång till Matteusevangeliet, även om jag tycker mycket talar för det; det kan ha funnits en tredje källa som berättade om Jesu födelse i Betlehem som de tagit del av oberoende av varandra.

Historien är hur som helst rätt osannolik den också, av flera skäl. För det första ägde skattskrivningen i Judeen i själva verket rum år 6 e. Kr. enligt Josefus. Det blir svårt att förena med hänvisningarna, både i Matteus och Lukas, till Herodes den Store, som dog år 4-7 f. Kr. Vidare har jag mycket svårt att tänka mig att det var så här, alltså ”var och en till sin stad”, som skattskrivningen gick till (men någon med gedignare historiska kunskaper än mina får gärna upplysa mig). Föreställ er den romerske skattindrivaren som förklarar detta för Josef: ”Nej, du får inte betala skatt här. Är du född i Betlehem, måste du gå dit.” ”Men jag bor ju här och driver mitt snickeri här. Och Betlehem ligger flera dagsetapper härifrån”. ”Det spelar ingen roll. Det är bara att gå.” Och skulle sedan tjänstemannen i Betlehem hålla reda på att Josef föddes där? Det skulle förutsätta något slags folkbokföring av närmast modernt snitt. 

Och om nu Josef ändå gjorde det här, varför skulle han ta med sig sin höggravida trolovade på resan? Det bästa vore väl att ge sig iväg ensam och så snabbt som möjligt uträtta ärendet och låta Maria vara hemma med familj och vänner under tiden? Annars riskerade de ju att behöva gå igenom en förlossning på resande fot.

Vad säger då Markus och Johannes om Jesu födelse? Inget alls. Det var tydligen inte så viktigt för dem. Och kanske borde det inte vara så viktigt för dagens kristna heller; det har ju inget med Jesu budskap att göra. Det är bara viktigt om man läser Gamla testamentet på ett bokstavstroende sätt, och det är det väl inte så många som gör.