fredag, maj 16, 2008

Legalisera surrogatmammor!

Varför är det viktigt? Sedan några år tillbaka har ju samkönade par som ingått partnerskap rätt att bli prövade som adoptivföräldrar. I praktiken har det dock inte fått så stor betydelse, eftersom givarländerna inte skulle acceptera Sverige som mottagarland, om de visste att de bortadopterade barnen kunde hamna hos homo- och bisexuella par. För lesbiska finns ju möjligheten att inseminera, vilket fungerar om åtminstone den ena parten är fertil.

För manliga par är det svårare, ja, nästan omöjligt vad jag förstår. De bögpar som ändå vill skaffa barn blir ofta tvungna att bilda speciella, av staten inte erkända, familjekonstellationer, som den Mark Levengood och Jonas Gardell ingått med två lesbiska kvinnor. Det behöver inte vara något dåligt med det, men de flesta par vill ju ändå vara just två om föräldraskapet.

Då är surrogatmammor ett bra alternativ. Självklart måste en kvinna som lägger ett år av sitt liv på att bära och amma en annans barn få ekonomisk ersättning för det. Det är inte bara rimligt utan i praktiken en nödvändighet för att det ska gå att genomföra i de flesta fall. Men i Sverige är det inte tillåtet.

Varför är det så? Det enda skälet jag känner till är att det finns en risk att surrogatmamman ångrar sig. Ja, det är klart att det är en svår situation att hantera, särskilt om den uppstår efter att tiden för abort passerat, men samtidigt är det en risk som alla inblandade är mycket medvetna om och gör allt för att minimera. Kvinnan som ska föda barnet måste förstås överväga sitt beslut ordentligt, vilket förvisso alla som planerar att bli med barn måste eller i alla fall borde göra. Beslutet att lämna ifrån sig ett barn är ju för övrigt ett som även alla som adopterar bort barn samt donatorer av sperma och ägg måste fatta – med risk för senare ånger.

Vi kan inte ha en lagstiftning som utgår från att människor inte förmår fatta sådana beslut. Men visst, man kan väl göra det obligatoriskt att genomgå samtal med psykolog eller liknande. Kanske kan man också göra proceduren lite omständlig, så att de inblandade måste tänka igenom det hela flera gånger med viss tid emellan. Helt riskfritt kan det förstås inte bli, men ska vi ta ifrån människor möjligheten att få barn, när de i övrigt har alla förutsättningar att bli bra föräldrar, enbart med hänvisning till det?