tisdag, mars 18, 2014

EU-fantasier

Marit Paulsen angriper Sverigedemokraterna i en debattartikel i Expressen. Den folkpartistiska EU-profilen tillbakavisar deras påstående att EU-medlemskapet är en förlustaffär med följande bredsida: ”Politiska beslut och visioner måste vila på fakta, inte på fantasier.”. Vad är det då för fakta hon för fram för sin sak? Jo, EU ger oss ökade skatteintäkter eftersom ”hälften av vår svenska ekonomi bygger på export, och cirka två tredjedelar av denna export går till EU:s inre marknad som i dag är Sveriges hemmamarknad.” 

Vad Paulsen då bortser från är att tillgången till den inre marknaden inte kommer med EU-medlemskapet utan genom EES-medlemskapet, som Sverigedemokraterna förespråkar

Norges årliga EES-avgift är ca 3 miljarder kronor. Enligt riksdagens EU-upplysning betalade Sverige 2013 37 miljarder till EU (och fick tillbaka 11). Om vi tar i och säger att ett svenskt EES-medlemskap skulle kosta 5 miljarder, är det ändå mer än 20 miljarder billigare än EU. 

Marit Paulsen fortsätter sin argumentation med att – mycket riktigt – påpeka att både företagen och staten vinner på arbetskraftsinvandring. Men inte heller det är kopplat till EU-medlemskapet. Det finns inget som skulle hindra ett Sverige utanför EU från att ha fri invandring från EU-länderna – eller från några andra länder heller för den delen. Nu är det förstås inget Sverigedemokraterna vill ha i alla fall, men det ändrar inte det faktum att detta inte är något vi behöver EU för. 

Det finns många goda skäl att inte rösta på Sverigedemokraterna, men deras ”fantasier” om kostnaderna för EU-medlemskapet hör inte till dem.

söndag, mars 16, 2014

"Den andliga odlingens intresse"

Svenska Akademins* ständige sekreterare Peter Englund är upprörd över att Mercedes Benz använder en dikt av Karin Boje i en reklamfilm. Enligt honom är det tveksamt om Boye, som var socialist, skulle vilja att man använde hennes dikter till att sälja bilar. Tja, inte vet jag. The Knife hade inga problem med att deras musik användes till att sälja skrivare (eller vad det nu var). Men det kan vara som det vill med den saken. Det intressanta är att Englund inte nöjer sig med att klandra bilföretaget utan hotar med att ta till rättsliga åtgärder. Hur ska det gå till, tänkte jag. Karin Boye dog ju för mer än 70 år sedan – 1941 – vilket innebär att upphovsrätten till hennes verk har gått ut. Och oavsett det, vad har just Svenska Akademin med detta att göra?? 

Men tydligen är det så att det finns något i upphovsrättslagen som kallas ”klassikerskydd”. Det är ett särskilt upphovsrättsskydd som fortsätter att gälla efter att det egentliga verksskyddet löpt ut. Det riktar sig mot offentliga återgivanden av verk som ”kränker den andliga odlingens intresse”. Rätt att väcka talan mot ett sådant kränkande framförande har endast Svenska Akademin, Musikaliska Akademin och Akademin för de fria konsterna, var och en inom sitt område. 

För det första: vilka andra lagar finns det som begränsar möjligheten att offentligt kränka "den andliga odlingen"? Inga. Kan det bero på att kraven på uttrycksfrihet på den offentliga arenan och förutsägbarhet i rättssystemet gör sådana lagar helt otänkbara i en liberal demokrati? Och i så fall, varför skulle det bli rimligt bara för att det gäller litteratur vars normala upphovsrättsskydd har gått ut? 

För det andra: hur kan rätten att väcka talan i de här målen vara ett privilegium som ges endast till en institution som – oavsett vad man anser om den – inte tillhör staten och är uppenbart odemokratisk? Visserligen har den inte tillerkänts rätten att döma (tack och lov), men om likhet inför lagen ska gälla, måste väl en person som inte tillhör de aderton men till skillnad från dem anser att den andliga odlingens intresse kränkts i något fall ha samma rätt att få sin sak prövad? 

Den enda rimliga förklaringen som jag kan se till att den här paragrafen finns i upphovsrättslagstiftningen är att den är en relik från en tid då det ansågs legitimt att med politiska medel förhindra sådant som hotade ”den andliga odlingen”. Och det stärker min övertygelse att upphovsrätten behöver reformeras i grunden. 

*Ja, jag vet ”Svenska Akademien”, men det är ju ingen som uttalar det så
 

lördag, mars 15, 2014

Nettoförlust

Du går in på Ica Maxi med en hink hallon under armen. Vid ”frukt och grönt” hittar du någon ur personalen som verkar vara gammal nog att vara något slags chef. Han är upptagen med att packa upp kiwi när du avbryter honom:
”Ursäkta, jag skulle vilja sälja lite hallon. Ja, vi odlar hemma på tomten, och det blir alltid en del över när vi tagit vad vi behöver för husbehoven så att säga.”
Den anställde tittar förvånad på dig och vet inte riktigt vad han ska svara.
”Tack”, säger han till slut, ”men vi har vad vi behöver för idag.”
”Men jag kan komma tillbaka imorgon. Det blir nog en del över då också”
Den anställde/chefen ger ifrån sig en suck, synbart besviken över att det korta svaret inte bet. Kunden nöjer sig tydligen inte utan en ordentlig förklaring
”Hur mycket hade du tänkt sälja?”
”Fem liter idag. Sen får vi se. En dag blir det tio liter, en annan inget alls"
”Alltså, vi har kontrakt med leverantörer som vi valt ut noga efter bl.a. leveranssäkerhet. Det är en stor och krånglig process. Att kontraktera en hemmaodlare för några liter då och då skulle vara en ren förlustaffär för oss.”
Men du låter dig inte nedslås: ”Hur kan det bli en förlustaffär? Hallonen skulle ju annars bara gå till spillo. Det måsta vara en win-win-situation.”
”Även om du hade rätt i det, skulle det knappast bli några pengar som gör det mödan värt för dig. Nu under högsäsongen för svenska hallon blir det inte många kronor litern.”
”Men så menar jag inte”, invänder du. ”Jag vill inte ha betalt nu. Jag tänkte kvitta hallonen jag säljer nu mot dem jag köper sen i vår.”
Butikschefen, om han nu är det, blir än mer förbryllad.
”Men de hallonen är ju importerade och mycket dyrare än dem vi säljer nu. Det skulle i praktiken vara att sälja dem med förlust. Varför skulle vi göra det?”
”Hallon som hallon”, säger du.

Nej, något så orimligt skulle du förstås inte föreslå. Ändå är det väsentligen detta som förespråkarna av nettodebitering på elmarknaden vill införa. Förslaget, som bl.a. stöds av miljöpartiet och centern, innebär att privatpersoner som installerar solceller eller vindkraftverk ska få leverera el ut på nätet och ta betalt i form av reduktion av elräkningen med samma mängd el som man levererat.

Nu verkar det dock inte bli verklighet, inte just nu i alla fall. Regeringen har istället föreslagit en skattreduktion baserad på levererad mängd el. Skälet till att nettodebitering inte förs in rakt av är emellertid varken att det är orätt gentemot den påtvingade mottagaren av elen eller att det uppmuntrar ineffektiv resurshantering utan att systemet skulle riskera att bryta mot EU:s skatteregler. Eftersom andra länder redan har fört in sådana här system är det dock mycket möjligt att det kommer tillbaka på agendan, särskilt om det blir regeringsskifte.