fredag, februari 27, 2009

Fredsmäklare utan trovärdighet

Vilken är den första frågan man ska ställa till någon som säger sig ha en fredsplan för Mellanöstern? Hur man ska hantera Hamas? Hur Israel ska fås att lämna sina vägspärrar? Hur bosättningarna på Västbanken ska avvecklas? Var gränserna ska gå? Vilken status Jerusalem ska ha? Nej, jag tycker det är något annat. Det första man ska fråga är detta: hur ska flyktingfrågan lösas?

Det var den frågan som gjorde att fredssamtalen 2000-2001 – då en lösning verkligen såg ut att vara inom räckhåll – till slut bröt samman. Grundproblemet är att palestinierna aldrig kan acceptera en fred som inte innebär att rätten att återvända erkänns, medan israelerna inte kan acceptera en fred som innebär att den judiska majoriteten i Israel inte garanteras. Den som lägger fram en fredsplan måste kunna visa på ett sätt arr förena dessa villkor eller förklara varför de i själva verket skulle vara förhandlingsbara trots alla tecken på motsatsen. I annat fall är den tämligen värdelös som grund för förhandlingar.

Jag kan inte påminna mig ett enda fredsutspel som gjorts sedan 2001 som på allvar tagit itu med flyktingfrågan, i alla fall inte något som skisserat en lösning som båda parter skulle kunna godta. Och det har ändå varit många.

Regeringens utrikespolitiska deklaration som Carl Bildt läste upp i riksdagen är tyvärr inget undantag:
"I samarbete med främst USA måste Europeiska unionen förstärka sina
insatser för en allomfattande fred i regionen. Israels ockupation och
bosättarpolitiken måste upphöra, en sammanhängande och bärkraftig
palestinsk stat skapas, terrorismen upphöra och Israels rätt att leva inom
säkra och erkända gränser respekteras. Parterna måste leva upp till gjorda
åtaganden. Endast så kan en hållbar fred och säkerhet i regionen skapas."
När man väljer att helt förtiga den centrala svårigheten undrar jag om man verkligen tror sig kunna lösa konflikten. Eller vill man kanske bara ta chansen att glänsa lite när man får äntra den världspolitiska scenen med EU:s ordförandeklubba i näven? Jag hoppas det inte är så illa, men utifrån vad som hittills framkommit är det svårt att se regeringens utlovade insatser som något mer än ett av alla dödfödda fredsinitiativ som duggar tätt medan kriget går sin gilla gång.