torsdag, juli 17, 2008

Att hantera sverigedemokraterna

I takt med att risken för att sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen blir alltmer påtaglig ställs ökande krav på de etablerade partierna att deklarera hur de kommer att agera om detta verkligen sker. Särskilt besvärligt är det inte så osannolika valresultatet att inget block får majoritet utan sd hamnar i vågmästarställning, och vilka konsekvenser en sådan situation skulle få beroende på partiernas mandatfördelning i övrigt har väljarna rimligen rätt att få besked om. Får vi kanske en upprepning av förhållandet 91-94 men med sd som borgerligt stödparti istället för nyd?

Socialdemokraterna och miljöpartiet ger i en artikel i Dagens Nyheter väljarna ett löfte om att inte på något sätt samarbeta med sverigedemokraterna efter nästa val oavsett resultatet och kritiserar samtidigt Allianspartierna för deras brist på besked i denna fråga. Som Sydsvenskan påpekar saknar utspelet dock det mest väsentliga, nämligen alternativet. Även om alla säger att de inte ska samarbeta med dem sitter ju sverigedemokraterna ändå där i riksdagen och röstar. Hur ska en regering kunna föra sin politik om det inte finns någon som helst garanti för att den får stöd i kammaren? Det är helt enkelt svårt att se hur en regeringskris ska kunna undvikas utan en lösning som på något sätt tar hänsyn till sd:s parlamentariska röststyrka.

Ett regeringssamarbete över blockgränsen är förstås en sådan lösning, men är det nödvändigt att gå så långt? Det skulle innebära en totalt omritad politisk karta, en kraftigt försvagad regering och en radikalt minskad reell väljarmakt – och skulle inte det om något vara att göra sd:s påverkan på politiken omotiverat stor? Jo, jag tycker det, för det finns faktiskt an annan lösning: kom före valet överens om att se till att alla omröstning i riksdagen får det resultat de skulle få om sverigedemokraternas röster inte räknades.

Det är inte svårt alls: Inför varje omröstning – och det lär ju bli samma sak nästan varje gång – räknas vilken sida som får majoritet exklusive sd. Ett antal ledamöter från minoritetssidan – närmare bestämt det antal som svarar mot sd:s riksdagsmandat – lägger sedan ned sina röster i voteringen. För formens skull kan de ju lämna in en protokollsanteckning (eller vad det nu kallas i riskdagssammanhang) där de förklarar varför de röstat som de gjort. Det enda som krävs för att det här ska fungera är att överenskommelsen respekteras, men det är väl samma förutsättning som med alla löften man skulle kunna ge väljarna i den här frågan.