Talmystik i klimatfrågan
Europaparlamentet ställde sig i onsdags bakom det klimat- och energipaket som stats- och regeringscheferna enats kring en vecka tidigare. Därmed har EU förbundit sig att till 2020 minska kolidioxidutsläppen med 20%, öka energieffektiviteten med 20% och öka andelen förnybar energi till 20%.
Paketet godkändes med klar majoritet, och de flesta är nöjda. Den kritik som framförts verkar i huvudsak gå ut på att förslaget har blivit alltför urvattnat i rådets behandling. Några vänder sig mot att en stor del av utsläppsminskningarna får göras i utvecklingsländer, andra mot att industrin fått gehör för vissa krav på lättnader. Någon kritik mot själva omfattningen av regleringarna – 20% utsläppsminskning, 20% energieffektivisering, 20% förnybar energi – har dock inte synts till eller i alla fall varit mycket sparsam. Det är märkligt eftersom detta måste vara den i särklass viktigaste aspekten att diskutera.
Så om nu detta var så givet att det inte föranledde någon kritik eller ens var värt en kommentar, varifrån kommer då dessa 20%? Den frågan visar sig vara svår att få svar på. När, som sagt, de politiker som haft att ta ställning till förslaget väsentligen avstått från att argumentera för eller mot förslaget i just det här avseendet, borde det innebära att motiveringen i det ursprungliga förslaget från EU-kommissionen var så grundlig och övertygande att det saknats skäl att försöka åstadkomma något bättre. Är det så?
På kommissionens hemsida för klimatfrågor, Climate Action, finns förslaget ifråga tillsammans med en stor mängd bakgrundsmaterial som vi får förmoda att kommissionen utgått från i utformningen av lagförslaget. Men inte heller där går det att hitta någon förklaring till de 20 procenten. I alla fall gör inte jag det. Det sägs mycket om hur man ska uppnå dessa 20% på ett effektivt och rättvist sätt men inte varför. Den mest relevanta studien jag finner på sajten säger i själva verket att utsläppen kan öka med 20% till 2025 i förhållande till 1990 års nivå även i ett scenario som innebär att den politiska ambitionen att inte öka den globala medeltemperaturen mer än 2ºC uppfylls.
Det enda man finner i kommissionens egen skrivelse är en hänvisning till Sternrapporten och dess välkända förutsägelse att klimatförändringarna kommer att kosta oss 5-20% av globala BNP 2050 om inget görs. Men Sternrapporten (som jag för övrigt har för avsikt att återkomma till inom kort) förespråkar inte heller (i de scenarion som pekas ut som effektivast) någon minskning av utsläppen till 2020.
Så vad ska vi utläsa av allt det här? Det verkar inte gå att finna någon som helst motivering till det utsläppsmål som ställts upp. Det är då svårt att undvika slutsatsen att målet med 20% utsläppsminskning valdes för att det helt enkelt kändes bra talmässigt med 20% till 2020. Misstanken förstärks av att kommissionen själv på sin hemsida ger sitt förslag titeln ”20/20/20 by 2020: Europe’s climate change opportunity”.
I alla händelser är det skrämmande att det kan finnas så lite substans bakom ett så viktigt beslut. Givetvis borde målet för utsläppsbegränsningarna sättas utifrån ett försök att göra den totala kostnaden för klimatförändringarna, inklusive kostnaden för att begränsa dem, så liten som möjligt. Det är kanske 20% svårare - men säkert 20 gånger bättre.
Paketet godkändes med klar majoritet, och de flesta är nöjda. Den kritik som framförts verkar i huvudsak gå ut på att förslaget har blivit alltför urvattnat i rådets behandling. Några vänder sig mot att en stor del av utsläppsminskningarna får göras i utvecklingsländer, andra mot att industrin fått gehör för vissa krav på lättnader. Någon kritik mot själva omfattningen av regleringarna – 20% utsläppsminskning, 20% energieffektivisering, 20% förnybar energi – har dock inte synts till eller i alla fall varit mycket sparsam. Det är märkligt eftersom detta måste vara den i särklass viktigaste aspekten att diskutera.
Så om nu detta var så givet att det inte föranledde någon kritik eller ens var värt en kommentar, varifrån kommer då dessa 20%? Den frågan visar sig vara svår att få svar på. När, som sagt, de politiker som haft att ta ställning till förslaget väsentligen avstått från att argumentera för eller mot förslaget i just det här avseendet, borde det innebära att motiveringen i det ursprungliga förslaget från EU-kommissionen var så grundlig och övertygande att det saknats skäl att försöka åstadkomma något bättre. Är det så?
På kommissionens hemsida för klimatfrågor, Climate Action, finns förslaget ifråga tillsammans med en stor mängd bakgrundsmaterial som vi får förmoda att kommissionen utgått från i utformningen av lagförslaget. Men inte heller där går det att hitta någon förklaring till de 20 procenten. I alla fall gör inte jag det. Det sägs mycket om hur man ska uppnå dessa 20% på ett effektivt och rättvist sätt men inte varför. Den mest relevanta studien jag finner på sajten säger i själva verket att utsläppen kan öka med 20% till 2025 i förhållande till 1990 års nivå även i ett scenario som innebär att den politiska ambitionen att inte öka den globala medeltemperaturen mer än 2ºC uppfylls.
Det enda man finner i kommissionens egen skrivelse är en hänvisning till Sternrapporten och dess välkända förutsägelse att klimatförändringarna kommer att kosta oss 5-20% av globala BNP 2050 om inget görs. Men Sternrapporten (som jag för övrigt har för avsikt att återkomma till inom kort) förespråkar inte heller (i de scenarion som pekas ut som effektivast) någon minskning av utsläppen till 2020.
Så vad ska vi utläsa av allt det här? Det verkar inte gå att finna någon som helst motivering till det utsläppsmål som ställts upp. Det är då svårt att undvika slutsatsen att målet med 20% utsläppsminskning valdes för att det helt enkelt kändes bra talmässigt med 20% till 2020. Misstanken förstärks av att kommissionen själv på sin hemsida ger sitt förslag titeln ”20/20/20 by 2020: Europe’s climate change opportunity”.
I alla händelser är det skrämmande att det kan finnas så lite substans bakom ett så viktigt beslut. Givetvis borde målet för utsläppsbegränsningarna sättas utifrån ett försök att göra den totala kostnaden för klimatförändringarna, inklusive kostnaden för att begränsa dem, så liten som möjligt. Det är kanske 20% svårare - men säkert 20 gånger bättre.
posted by Staffan Ovesson at 22:07
