onsdag, september 30, 2009

Staten definierar kulturen

Det statliga stödet till kulturtidskrifter ska enligt kulturpropositionen begränsas genom att definitionen av kulturtidskrift görs snävare: ”kulturell debatt samt analys och presentation inom de skilda konstarternas område”. Det förväntas exkludera tidskrifter som främst ägnar sig åt samhällsdebatt, såsom Arena, Bang och Glänta, vilka alla uppbär stöd som kulturtidskrifter idag. Uppropet mot förslaget – publicerat i sju dagstidningar och undertecknat av tretton chef-/ kulturredaktörer – kom som ett brev på posten och är precis så indignerat och oförstående som man kan vänta sig. Det är inte mycket att säga om det.

Över huvud taget har det vad jag kunnat se inte varit mycket till debatt kring det här, i alla fall ingen med nyanser och sakligt bemötande av argument. Varken motståndare eller anhängare har försökt förklara vilken typ av kultur som borde får stöd och vilken som inte borde få det (eller har jag missat något?). Kulturministern å sin sida har valt att inte ge sig in i debatten och uttalat sig sparsamt. Det finns alltså inte mycket att säga om debatten. (Händer det någonsin att debatt om vad kulturstöd ska gå till får någon skärpa och djup? Att någon säger "detta borde inte stödjas därför att" och någon som säger "jo, det borde det därför att..."? Magnus Haglunds analys av nedläggningen av Göteborg Wind Orchestra och därpå följande replik är det enda exemplet jag kommer på.)

En intressant reaktion kommer dock från Sonja Schwartzenberger, redaktör på Bang:

Det är ju svårt att tolka på annat sätt än att man vill ha bort de vassa rösterna, de obekväma. Det är ju dem man ger sig på.”

Det kan mycket väl tänkas att hon har rätt. Kanske har regeringen konstaterat att de flesta av tidskrifterna det handlar om har tydlig vänsterprägel och är emot regeringens politik. Vad frestande enkelt att då slå undan benen för dessa meningsmotståndare! En till synes neutral passus i en proposition, en precisering av en definition, det är allt som behövs.

Det här är precis varför staten inte ska stödja kultur. En av kulturens viktigaste uppgifter är att granska och ifrågasätta samhället och dess normer, men den uppgiften kan den inte fullgöra om den gör sig beroende av den rådande maktens gillande för sin existens. Just det har Bang med flera gjort. Jag tycker förvisso det finns skäl att kritisera dem för det.

Samtidigt är det svårt att undvika. Om det finns bidrag för kultur, kommer ju alltid några att söka dem, och de som inte gör det får svårt att konkurrera. Det enda sättet att komma ur det här och öppna för en kultursektor med ett större mått av oberoende är att avskaffa allt offentligt kulturstöd.