Etiskt elval och val av etik
Jag har bytt elbolag. Snart ska jag vara med och ”blåsa bort kolkraften” med Telge Energi. För den händelse att någon lyckats missa annonskampanjen säljer de enbart el från vatten- och vindkraft – och det tycker jag är bra, även om kärnkraft skulle vara okej för mig också. Billigast var de inte, upptäckte jag, inte ens bland de miljövänliga alternativen, men jag ville gynna inte bara den kolkraftsfria elen utan också initiativet att på bred front uppmärksamma människor på att smutsig el är något som kan väljas bort till förmån för sådan som det är förhållandevis oproblematiskt att konsumera.
Emellertid brukar just detta sista, att elkonsumtionen härgenom skulle bli tämligen oproblematisk i alla fall från klimatsynpunkt, ifrågasättas. Argumentet bakom detta bygger på det faktum att vi med dagens elförsörjning i Sverige redan har en stor andel el från källor med ingen eller mycket begränsad klimatpåverkan. Jag tror att andelen är 95 procent eller så (det blir förstås olika om man betraktar konsumtion istället för produktion; jag har inte för avsikt att fördjupa mig i den distinktionen här). Poängen är dock inte att andelen är så stor att man kan bortse från elkonsumtionens klimatpåverkan (vilket man heller inte kan; Telge Energi uppger att vanlig el från så kallad Nordisk mix ger utsläpp på 90g CO2 per kWh, medan deras mix ger 1g CO2). Nej, poängen är istället att just eftersom andelen är så stor kommer ett fåtal (relativt sett) konsumenters val att avstå från kol- och oljekraftsel inte att få någon som helst effekt. Elproducenterna behöver inte ändra sin verksamhet alls utan kan enkelt parera med att öka andelen smutsig el som säljs till övriga konsumenter (eller elförsäljningsbolag). Detta gäller, går argumentet, ända tills andelen konsumenter som väljer enbart ickefossil el blir jämförbar med andelen sådan el som finns på marknaden.
Har de rätt? Nej, det tycker jag inte att de har – men frågeställningen fordrade en hel del eftertanke måste jag säga. Först och främst måste man fråga sig vad man över huvud taget kan hoppas åstadkomma genom etiskt konsumtion. Det handlar ju om någon moraliskt oförsvarlig eller tvivelaktig handling som producenten kan utföra: använda slavarbetskraft, driva bort ursprungsbefolkningar, släppa ut klimatpåverkande gaser, etc. Konsumenten tvingar inte producenten att utföra handlingen ifråga genom att köpa den vara eller tjänst som producerats på ett sådant sätt, så konsumenten påverkar inte direkt hur produktionen går till.
Däremot får det förstås en effekt att den etiska konsumenten är beredd att betala mer för de etiskt producerade varorna. Det gör det lönsamt för producenterna att öka utbudet av dessa varor, kanske genom investeringar, kanske genom ombalansering i befintlig produktmix. Det finns naturligtvis ingen garanti för att det verkligen händer, men det är det normala i en marknadsekonomi. Att elektricitet i det här avseendet skulle skilja sig från någon annan vara eller tjänst man kan konsumera kan jag inte se. Men hur som helst är det – vilket är det viktigaste här – skapandet av dessa incitament som är den etiska konsumtionen enda effekt. Konsumentens moraliska ansvar härrör alltså från de incitament som hans eller hennes köpbeteende ger upphov till och inget annat.
Men, invänder någon, resonemanget ovan förutsätter ju att producenterna agerar rationellt, så att de åtminstone på sikt anpassar utbudet efter efterfrågestrukturen. Skulle man inte kunna utvidga det moraliska ansvaret till att gälla även konsekvenserna av ens konsumtionsbeteende när producenterna inte tar hänsyn till de incitament som det skapar? Nej, jag tror faktiskt inte man kan det, i alla fall inte utan att lämna det förnuftigas domäner. För har ni tänkt på vilka konsekvenser det skulle få i andra sammanhang?
Låt säga att du får veta att en restaurang sköts på ett dåligt sätt. Personalen utsätts för kränkande behandling, avlönas endast sporadiskt och uppmanas att strunta i livsmedelshygienen. Detta vill du inte gynna. Du överväger att sluta besöka restaurangen. Om du och några andra fattar det beslutet, kommer restaurangens lönsamhet att sjunka något som en följd av det minskade kundunderlaget. De normala konsekvenserna av detta är att den dåliga restaurangen försöker bättra sig för att vinna tillbaka kunderna och att övriga restauranger utökar sin kapacitet som en följd av möjligheten att sälja något mer till samma eller kanske något högre priser.
Men inget av detta måste ju inträffa. Det kan hända att er bojkott bara leder till att alla andra restaurangbesökare, som inte känner till eller inte bryr sig om den dåliga skötseln, i större utsträckning går till den dåliga restaurangen, eftersom det blivit något svårare att få bord på de andra restaurangerna. Anser du då att det utvidgade moraliska ansvaret som diskuterades ovan gäller, har du inte alls gjort något etiskt val. Det enda du kan göra för att säkert förhindra detta är då att sluta äta på restaurang. Ja, så kan man ju göra, men vettigt är det inte. Och etisk konsumtion ska det inte kallas – för det enda det leder till är ickekonsumtion.
Emellertid brukar just detta sista, att elkonsumtionen härgenom skulle bli tämligen oproblematisk i alla fall från klimatsynpunkt, ifrågasättas. Argumentet bakom detta bygger på det faktum att vi med dagens elförsörjning i Sverige redan har en stor andel el från källor med ingen eller mycket begränsad klimatpåverkan. Jag tror att andelen är 95 procent eller så (det blir förstås olika om man betraktar konsumtion istället för produktion; jag har inte för avsikt att fördjupa mig i den distinktionen här). Poängen är dock inte att andelen är så stor att man kan bortse från elkonsumtionens klimatpåverkan (vilket man heller inte kan; Telge Energi uppger att vanlig el från så kallad Nordisk mix ger utsläpp på 90g CO2 per kWh, medan deras mix ger 1g CO2). Nej, poängen är istället att just eftersom andelen är så stor kommer ett fåtal (relativt sett) konsumenters val att avstå från kol- och oljekraftsel inte att få någon som helst effekt. Elproducenterna behöver inte ändra sin verksamhet alls utan kan enkelt parera med att öka andelen smutsig el som säljs till övriga konsumenter (eller elförsäljningsbolag). Detta gäller, går argumentet, ända tills andelen konsumenter som väljer enbart ickefossil el blir jämförbar med andelen sådan el som finns på marknaden.
Har de rätt? Nej, det tycker jag inte att de har – men frågeställningen fordrade en hel del eftertanke måste jag säga. Först och främst måste man fråga sig vad man över huvud taget kan hoppas åstadkomma genom etiskt konsumtion. Det handlar ju om någon moraliskt oförsvarlig eller tvivelaktig handling som producenten kan utföra: använda slavarbetskraft, driva bort ursprungsbefolkningar, släppa ut klimatpåverkande gaser, etc. Konsumenten tvingar inte producenten att utföra handlingen ifråga genom att köpa den vara eller tjänst som producerats på ett sådant sätt, så konsumenten påverkar inte direkt hur produktionen går till.
Däremot får det förstås en effekt att den etiska konsumenten är beredd att betala mer för de etiskt producerade varorna. Det gör det lönsamt för producenterna att öka utbudet av dessa varor, kanske genom investeringar, kanske genom ombalansering i befintlig produktmix. Det finns naturligtvis ingen garanti för att det verkligen händer, men det är det normala i en marknadsekonomi. Att elektricitet i det här avseendet skulle skilja sig från någon annan vara eller tjänst man kan konsumera kan jag inte se. Men hur som helst är det – vilket är det viktigaste här – skapandet av dessa incitament som är den etiska konsumtionen enda effekt. Konsumentens moraliska ansvar härrör alltså från de incitament som hans eller hennes köpbeteende ger upphov till och inget annat.
Men, invänder någon, resonemanget ovan förutsätter ju att producenterna agerar rationellt, så att de åtminstone på sikt anpassar utbudet efter efterfrågestrukturen. Skulle man inte kunna utvidga det moraliska ansvaret till att gälla även konsekvenserna av ens konsumtionsbeteende när producenterna inte tar hänsyn till de incitament som det skapar? Nej, jag tror faktiskt inte man kan det, i alla fall inte utan att lämna det förnuftigas domäner. För har ni tänkt på vilka konsekvenser det skulle få i andra sammanhang?
Låt säga att du får veta att en restaurang sköts på ett dåligt sätt. Personalen utsätts för kränkande behandling, avlönas endast sporadiskt och uppmanas att strunta i livsmedelshygienen. Detta vill du inte gynna. Du överväger att sluta besöka restaurangen. Om du och några andra fattar det beslutet, kommer restaurangens lönsamhet att sjunka något som en följd av det minskade kundunderlaget. De normala konsekvenserna av detta är att den dåliga restaurangen försöker bättra sig för att vinna tillbaka kunderna och att övriga restauranger utökar sin kapacitet som en följd av möjligheten att sälja något mer till samma eller kanske något högre priser.
Men inget av detta måste ju inträffa. Det kan hända att er bojkott bara leder till att alla andra restaurangbesökare, som inte känner till eller inte bryr sig om den dåliga skötseln, i större utsträckning går till den dåliga restaurangen, eftersom det blivit något svårare att få bord på de andra restaurangerna. Anser du då att det utvidgade moraliska ansvaret som diskuterades ovan gäller, har du inte alls gjort något etiskt val. Det enda du kan göra för att säkert förhindra detta är då att sluta äta på restaurang. Ja, så kan man ju göra, men vettigt är det inte. Och etisk konsumtion ska det inte kallas – för det enda det leder till är ickekonsumtion.
posted by Staffan Ovesson at 22:08
