måndag, mars 31, 2008

Minst en måste ha väldigt fel

Jag har läst två böcker om den globala uppvärmningen: Sex grader. Vår framtid på en varmare jord av Mark Lynas och Cool it. Den skeptiska miljövännens guide till den globala uppvärmningen av Bjørn Lomborg. (Hm. Är det någon som vet hur man skriver fullständiga titlar; på bokomslagen fanns inga skiljetecken i dessa titlar, men det ser konstigt ut i löpande text.) Och man får nog anstränga sig för att finna två mer motstridiga uppfattningar om ämnet ifråga – i alla fall om man begränsar sig till någorlunda underbyggda sådana.

I korthet säger Lynas att vi måste vidta snabba och kraftfulla åtgärder mot koldioxidutsläppen för att undvika civilisationens undergång eller i alla fall en mycket otäck framtid, medan Lomborg hävdar att klimathotet är kraftigt överdrivet och att det finns andra saker vi bör fokusera på för närvarande för att göra nytta. Hur kan de komma till så olika slutsatser?

Låt oss börja med att konstatera att ingen av dem saknar stöd för sina påståenden. Båda böckerna har flera tiotals sidor med referenser till fackgranskade vetenskapliga arbeten. Den stora skillnaden mellan böckerna ligger snarare i angreppsvinkeln. Medan Lynas inriktar sig på att beskriva ett stort antal förutsedda effekter av klimatförändringar (torrare här, stormigare där, etc) och därigenom bygga upp en bild av framtiden hos läsaren, fokuserar Lomborg på att förmedla det stora sammanhanget och dyker mer anekdotiskt ner i de enskilda konsekvenserna.

Sex grader är alltså faktaspäckad, men det betyder inte att Lynas har fått det stora sammanhanget rätt. Hans beskrivning av de sannolika skadornas omfattning skiljer sig kraftigt från vad IPCC förutser. Han blir sällan kvantitativ härvidlag, men det är i alla fall tydligt att han menar att framtiden blir sämre än nutiden, om inte drastiska nedskärningar av CO2-utsläppen görs inom ett par decennier – vilket alltså inte är vad IPCC förutser.

Främst verkar det bero på att han lagt stor vikt vid hypoteser om extrema positiva återkopplingar i kolcykeln som skulle leda till ohejdbart eskalerande av CO2-halten. Dessa scenarion är högst spekulativa och långt från IPCC:s sakliga bedömningar. Jag undrar hur många av de kultursideskribenter som nästan förbehållslöst förmedlar Lynas' budskap till läsarna som inser detta. Att han drar för långtgående slutsatser betyder förvisso inte att de här hypoteserna inte förtjänar uppmärksamhet; helt klart behövs det mer forskning för att ta reda på hur mycket fog det finns för farhågorna.

Vad gäller Lomborg är det ett gediget arbete han gjort. Till skillnad från Mark Lynas utgår han från de bästa bedömningar som finns att tillgå nämligen IPCC:s, och jag får uppfattningen att han är tydlig vid de tillfällen han utgår från något annat. Ändå är hans beskrivning av klimatförändringarnas omfattning och följder en helt annan än den man möter i massmedierna. Bland de mest iögonenfallande påståendena finns att det ökande antalet döda på grund av värme mer än kompenseras av ett minskat antal döda på grund av kyla.

Mycket intressant är också slutsatsen att en optimal koldioxidskatt som motsvarar skadan som utsläppen ger upphov till bör ligga kring 2 dollar per ton eller högst 14 dollar per ton. Den högre siffran motsvarar ca 20 öre per liter bensin, dvs. flera gånger mindre än den nuvarande nivån på bensinskatt.

Däremot är jag tills vidare tveksam till hans i eget tycke bästa förslag för att begränsa skadorna: att varje land satsar 0,05 % av BNP på forskning för att minska kostnaderna för att sänka CO2-utsläppen. Jag är rädd att det skulle leda till stora satsningar på nationella prestigeprojekt med liten potential. Att det dessutom skulle gå att förutsäga vinsten med den här typen av satsningar, som Lomborg gör gällande, är jag minst sagt skeptisk till. Men jag får försöka sätta mig in i den frågan mer.

Hur som helst är det väl sällan epitetet ”viktig” om en bok känns mer passande. Eftersom alarmismen (som förstås kan vara befogad) fått så stort utrymme i klimatdebatten, borde det vara närapå obligatoriskt för var och en som vill göra ett väl avvägt ställningstagande i frågan att läsa den här boken. Den är inte längre än 150 sidor, så tycker man att Lomborg har uppåt väggarna fel, har man i alla fall inte lagt mer än ett par timmar på den. Och det kan det väl vara värt om nu klimatet är den ödesfråga för mänskligheten som hans meningsmotståndare brukar hävda.